Nobelpriset i fysik till spöklik avståndsverkan?
Sammanflätade tillstånd, eller entanglement på engelska, även klassat som ‘spöklik avståndsverkan’ av Einstein för snart 100 år sedan, kan ta hem nobelpriset i fysik 2019.
Man kan egentligen fråga sig varför inte fysikpriset delats ut till sammanflätade tillstånd tidigare?
Schrödinger som först myntade uttrycket Verschränkung, vilket han senare översatte till entanglement, skrev redan 1935: “Entanglement is not one, but rather the characteristic trait of quantum mechanics.” [1]
1956 skapade en ung och extremt begåvad matematisk fysiker H. Everett en ny teori “The Theory of the Universal Wave Function” [3], där sammanflätade, dvs korrelerade tillstånd ligger till grund för alla våra upplevelser och hela vårt universum.
1964 visade fysikern J. S. Bell med matematik och logiskt resonemang att de resultat som kvantmekaniken teoretiskt förutsåg inte skulle kunna uppnås utan någon form av direkt avståndsverkan eller entanglement [11].
1972 kunde Stuart Freedman och John Clauser genomföra Bells exempel experimentellt och visa att kvantmekanikens resultat också verkligen fanns där [9].
Freedman&Clausers experiment följdes av Alain Aspects 1981 [10]. Dessa tre personer skulle därför kunna vara möjliga nobelpristagare i fysik 2019.
Efter 1981 och fram tills idag har experimentet upprepats många gånger, med förfinande tekniker, men med samma bakomliggande teori.
Ett experimentellt genomförande 2015 anses vara det som slutligen stängde de sista kryphålen för att entanglement måsta accepteras. Experimentet utfördes av en holländsk grupp i ett världsomspännande samarbete där även Linköpings universitet ingick. [2]
Tisdag den 8 oktober 11:45 annonseras Nobelpriset i fysik på www.kva.se och www.nobelprize.org.
Går priset till sammanflätade tillstånd, skulle man med fördel kunna göra en Fylking och ropa – ÄNTLIGEN! 😀